Hon var nästan tjugo år yngre än mig.
Normalt hade jag svept vidare utan att tänka så mycket på det, men det var något med hennes profil. Jag kunde inte sätta fingret på vad. Den var inte överdrivet utmanande eller fylld av perfekta bilder. Snarare tvärtom. Den kändes… äkta. Intelligent. Som om hon visste något som resten av oss missat.
Jag skrev.
Först var det bara vanligt småprat. Hon var lätt att prata med, rapp i sina svar och hade en humor som fick mig att le mot telefonen.
Men jag var inte där bara för att hitta en ny brevvän.
Jag mindes något hon skrivit i sin profil. Att hon var väldigt nyfiken.
Perfekt öppning.
”Nyfiken på vad?” skrev jag.
Jag hann knappt lägga ifrån mig telefonen innan svaret kom.
”Vad är du nyfiken på?”
Jag skrattade högt.
Snyggt. Väldigt snyggt.
Hon hade vänt frågan mot mig så elegant att jag knappt märkt det förrän jag stod där med bollen i händerna.
Jag stirrade på tangentbordet.
Hur svarar man ens på det?
Jag skrev att jag faktiskt blev lite osäker. Att jag inte ville skrämma bort henne direkt.
Svaret kom nästan direkt.
”Man måste våga för att vinna.”
Jag log för mig själv.
Okej då.
Fuck it.
Jag berättade. Inte allt, men tillräckligt. Om vad som lockade mig, vad jag saknade, vad jag sökte just nu i livet.
Hon ryggade inte tillbaka.
Tvärtom.
Hennes svar blev lekfullare. Lite mer utmanande. Som om vi båda försiktigt testade hur långt vi kunde luta oss mot varandra utan att någon tappade balansen.
Jag ville träffa henne.
Inte om en vecka. Inte ”någon gång”.
Nu.
Jag skrev det första som föll mig in.
”Ett glas vin på min balkong?”
Så fort jag skickat det tänkte jag att det kanske var för mycket.
För snabbt.
Hennes svar fick mig att le.
”Det är lockande… men inte särskilt smart av mig.”
Nej.
Och det var precis därför jag tyckte om henne.
Hon tänkte efter.
Jag började berätta lite mer om mig själv. Var jag jobbade, vilka gemensamma bekanta vi verkade ha, sådant som gjorde mig till en verklig människa istället för ännu en främling på en dejtingapp.
Hon kollade upp mig.
Bra.
Det hade nästan oroat mig mer om hon inte gjort det.
Jag ville att hon skulle känna sig trygg.
”Vad sägs om att vi pratar i telefon?” skrev jag och skickade mitt nummer.
Jag hann precis tänka att jag borde skriva att hon kunde ringa med dolt nummer.
Telefonen ringde.
Dolt nummer.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
Smart.
När samtalet tog slut hade en och en halv timme passerat utan att någon av oss märkt det.
Vi pratade om allt.
Och ingenting.
Om platser vi båda varit på. Gemensamma bekanta. Små missöden. Drömmar. Dåliga dejter.
Hon skrattade högt flera gånger.
Det där, tänkte jag varje gång.
Jag vill höra det igen.
Hon fick mig också att skratta. Riktigt skratta. Den där sortens skratt som kommer när man helt glömmer att försöka imponera.
Ju längre samtalet pågick, desto mindre kändes hon som någon jag precis matchat med.
Och desto mer kändes det som att vi redan kände varandra.
Till slut blev det nästan komiskt.
Ingen av oss ville egentligen lägga på.
Vi började prata om att ses.
Inte som ett ”kanske”.
Utan som något som redan höll på att hända.
Jag la ifrån mig telefonen med ett leende jag inte kunde dölja.
Det här skulle kanske bara bli ett one night stand.
Eller så skulle det bli en historia jag skulle tänka tillbaka på långt efter att morgonen var över.
Jag visste bara en sak.
Jag ville träffa henne.
”När har du tid?”
”Ikväll?”
”Vilken tid?”
”18?”
”Okej.”
Jag tittade på klockan.
Det här hände faktiskt.
Jag hann duscha, plocka undan det värsta och öppna balkongdörren så den ljumma kvällsluften kunde leta sig in. Vinet låg på kylning. Jag gick ett extra varv genom lägenheten, mest för att ha något att göra med händerna.
Sedan kom meddelandet.
”Tror jag är nära.”
Jag skickade de sista instruktionerna.
Några sekunder senare ringde porttelefonen.
Pulsen steg direkt.
Jag tryckte upp porten och hann precis öppna lägenhetsdörren innan jag hörde hennes steg i trapphuset. De kom långsamt närmare.
När hon rundade hörnet log hon.
Och herregud.
Hon var ännu vackrare än på bilderna.
Sexig utan att försöka vara det. Söt på ett sätt som nästan fick mig att glömma vad kvällen egentligen börjat som. Hon hade något busigt i blicken, ett litet leende som avslöjade att hon var minst lika nyfiken som jag.
Vi kramades.
Den varade bara ett par sekunder, men tillräckligt länge för att all nervositet skulle släppa.
”Välkommen.”
Hon log igen.
”Jag hittade.”
Jag skrattade.
”Tur det.”
Vi satte oss på balkongen med varsitt glas vin.
Solen hade börjat sjunka och kvällsluften var varm.
Samtalet tog fart nästan direkt.
Vi pratade om resor, om relationer, om människor vi mött och misstagen vi gjort. Om livet, jobbet och allt däremellan. Ju längre tiden gick, desto mer förvånad blev jag över hur naturligt det kändes.
Hon hade ett sätt att lyssna som gjorde att man faktiskt ville berätta mer.
Och ett sätt att le som fick mig att tappa tråden mitt i en mening.
Vid ett tillfälle lutade hon sig fram för att säga något.
Hon var så nära att jag slutade höra vad hon sa.
Jag tog chansen.
Lutade mig fram den sista biten och kysste henne försiktigt.
När våra läppar möttes stannade världen upp för ett ögonblick.
När vi drog oss isär log hon bara.
Ett varmt, mjukt leende som fick mig att tänka att jag nog hade gjort rätt.
Hon flyttade sig närmare i soffan utan att säga något.
Samtalet fortsatte precis där det hade slutat, som om kyssen bara blivit ännu en del av konversationen.
Min hand vilade lätt mot hennes knä.
Hennes fingrar fann min underarm och började långsamt följa den upp och ner medan hon höll min blick.
Det var en nästan omärklig beröring.
Inte tillräckligt för att avbryta samtalet.
Men precis tillräckligt för att göra det omöjligt att tänka på något annat.
Vi satt kvar en stund i tystnad.
Det var en sådan där bekväm tystnad där ingen av oss verkade känna något behov av att fylla den. Hon satt nära nu. Så nära att jag kunde känna hennes parfym varje gång hon rörde sig.
Jag log mot henne.
”Så… hur känns det?” frågade jag mjukt. ”Ska vi känna lite på varandra?”
Hon mötte min blick direkt.
”Ja, absolut.”
Inte en sekunds tvekan.
Ingen osäkerhet.
Bara ett lugnt självförtroende som fick mig att le tillbaka.
Jag tog hennes hand i min.
”Det är du som bestämmer vad som händer här idag.”
Hon höjde ögonbrynen och ett brett leende spred sig över hennes ansikte.
”Jaså?” sa hon med ett litet skratt. ”Är det jag som bestämmer?”
Jag nickade.
”Det är du.”
Hon lutade huvudet en aning och log ännu större. Det fanns något nästan lekfullt över henne. Sött, men samtidigt med en glimt i ögonen som avslöjade att hon visste precis vilken effekt hon hade.
”Åh…” sa hon. ”Vad roligt.”
Jag kunde inte låta bli att skratta.
Där och då slog det mig att det inte bara var attraktionen som drog mig till henne.
Det var hennes självsäkerhet.
Hur hon kunde vara mjuk och kaxig på samma gång. Hur hon verkade fullständigt bekväm i sig själv, utan att behöva spela någon roll.
Hon tog ett litet steg närmare.
Sedan såg hon upp på mig med samma busiga blick som jag lagt märke till redan i trapphuset.
”Så…” sa hon lågmält.
”Vad händer nu?”
Jag log.
”Nu får du bestämma.”
Hon går först, jag följer. Vi kysser varandra igen, händerna börjar leta sig runt hennes kropp och hon gör detsamma med min. Hon tar sakta av sig toppen av sin klänning och friar sina bröst och jag kan inte hjälpa än att leka med dem medan jag nafsar henne lite lätt på halsen.
Hon verkar gilla när jag nyper lite lätt tag i hennes bröstvårtor och när jag nafsar på hennes hud. Efter ett tag vänder hon sig och jag kysser henne i nacken och bakom hennes rygg öppnar hon mitt bälte, min gylf och sakta rör in fingrarna innanför mina byxor för att röra vid min kuk.
Hon vänder sig till mig och säger lite små chockat “wow” och fnittrar. “Lägg dig” säger hon lite bestämt.. Allt efter jag lägger mig i sängen tar hon av sig resten av sin klänning och kryper upp i sängen och tar tag i min kuk och blöter den sakta med munnen. Hon vet vad hon gör och håller den i en perfekt vinkel för att helt plötsligt göra något som chockade mig ganska mycket. Hela den försvinner in i hennes hals och det känns som att jag vill spruta redan.
”Dom där tassarna kan dom” säger jag med ett leende på läpparna
Hon fnittrade ”tassarna..” svarar hon. Det gör mig glad att hon började fnittra och le.
“Jag vill rida den här”
”Först måste jag få smaka hur du smakar.” Jag kryper ner och ber henne lägga sig på rygg. Begraver mitt ansikte i hennes fantastiska fitta. Hon smakar så gott och sexigt att jag skulle kunna ligga här hur länge som helst. Hennes ben kramar min kropp och hennes händer drar hon genom mitt hår och greppar tag en aning när jag kommer åt ställen hon gillar.
Efter ett tag så säger hon “Får jag rida nu?” försiktigt
“Okej” säger jag och trär på en kondom.
Hon sätter sig över mig och efter lite smått frustrerande justering tränger jag in. Och det är verkligen det enda sättet att förklara det på. Det gick sakta och det känns som att hon kramar om mig rejält. Hon ökar farten och jag måste be henne sakta ner för ju närmare hon kommer, ju hårdare kramar hon om mig och jag vill att det här ska fortsätta längre.
Vi byter ställning och tar en paus. Men hennes fingrar börjar leka med mig igen och vi är tillbaka på banan inom kort.
Men tillslut hamnar vi i doggy och jag känner hur nära hon är och det gör något med mig att jag känner det svårt att hålla tillbaka och hennes fitta kramar om min kuk så hårt när hon kommer, jag kan inte hindra mig från att komma också.