Jag är på väg på en dejt.
En första dejt, med en man jag inte träffat förut. En sådan där lagom avslappnad träff där man fikar, pratar lite och försöker känna efter om det finns något där. En vibe check, helt enkelt.
Det är inte mannen jag brukar träffa.
Det är värt att säga, för det finns redan en annan man i mitt liv. En man jag har börjat träffa ganska regelbundet. Någon som från början bara skulle vara lite kul, lite busigt och kanske en engångsgrej.
Det blev inte riktigt så.
Men just nu är jag på väg för att träffa någon annan.
Och någonstans i bakgrunden väntar mina sexiga planer senare.
Telefonen vibrerar.
Han skriver och checkar in. Frågar hur jag mår och om jag redan är på väg till min dejt.
Vi börjar prata lite om livet, om dagen och om vad vi ska göra senare. Vi kommer in på att vi borde äta något när vi ses.
Sedan kommer den där frågan.
Om jag kanske ska suga lite kuk på dejten.
Jag skrattar för mig själv. Det är så typiskt honom att slänga in något sådant mitt bland ett helt vanligt samtal. Bara för att se vad det gör med mig.
Jag retas tillbaka lite och erkänner att tanken faktiskt är ganska rolig.
Men nej.
Det är inte en sådan sorts träff.
Jag kommer fram till min bokade dejt och möter en man som är glad, trevlig och genuint spännande. Vi klickar bättre än jag hade väntat mig. Jag börjar ganska snabbt se potential i kontakten. Framtida aktiviteter. Roliga idéer. Kanske till och med lite bus, om vi fortsätter åt samma håll.
Vi sätter oss på ett café och pratar.
Och samtalet är långt ifrån tråkigt.
Vi pratar om livet, relationer och allt möjligt däremellan. Ganska vågade ämnen också. Sådana samtal där man efter ett tag märker att man lutar sig lite närmare utan att riktigt tänka på det.
Vid ett tillfälle känner jag hur det blir varmt i mig.
Inte för att något händer.
Utan för att jag börjar tänka på vad som skulle kunna hända.
Det är en ganska sexig känsla i sig.
Sedan tar dejten slut.
Och jag går hem till mina andra planer.
Det är nästan lite fascinerande hur saker kan förändras utan att man riktigt bestämmer sig för det.
Det här skulle vara enkelt. Lite kul. Kanske en gång.
Nu ses vi två, ibland tre gånger i veckan.
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att vi fortsätter dras till varandra, men jag tänker att man kanske bara ska ta tillvara på sådant när det händer. Man vet aldrig vad framtiden har tänkt sig.
Min kropp har dessutom betett sig lite märkligt på sistone.
Jag har varit så vansinnigt kåt att det nästan känns som om det väller över. Ändå har jag haft svårt att riktigt hitta den där stillheten där kroppen släpper taget. Även när möjligheten funnits har något alltid hållit mig kvar.
Inte sedan jag var här sist.
Jag ringer på porttelefonen.
Går uppför trapporna.
Öppnar dörren utan att knacka.
Det finns något väldigt sexigt i att slippa förklara sig.
Första gången mötte han mig i trappan. Sedan började han möta mig i hallen.
Nu vet han.
Han vet vart jag ska.
Och jag vet vart jag hittar honom.
Jag tar av mig skorna och går in.
Han ligger redan på sängen.
Redo för mig.
Det är inte någon stor gest. Ingen dramatisk entré. Ingen genomtänkt show.
Bara den där lilla vardagliga självklarheten.
Han vet att jag kommer.
Jag vet att han väntar.
Och på något sätt är det sexigare än det borde vara.
Jag klär av mig och kryper upp bredvid honom. Ger honom en puss innan jag sätter mig över honom.
Han tittar på mig.
”Var det en bra träff?”
Jag ler.
”Ja. Jag ser potential till snusk.”
Hans ansikte förändras direkt.
”Oooo, vad roligt. Vilken typ av snusk då?”
Och där är det igen.
Den där lilla reaktionen.
Det är något jag fortfarande inte riktigt är van vid. Hur otroligt inne han är i att jag träffar andra. Hur mycket han faktiskt verkar tycka om att höra om det.
Inte bara som en tanke.
Jag kan se det på honom.
I blicken. I hur kroppen reagerar. I den där lilla förändringen när jag berättar något som träffar precis rätt.
Och kanske är det det som fascinerar mig mest.
Att en man inte behöver göra något stort för att vara otroligt sexig.
Ibland räcker det att han lyssnar.
Att han frågar.
Att han minns.
Att han vet att jag ska träffa någon annan och ändå sitter där senare och vill höra precis hur det gick.
Det finns något väldigt sexigt i det lilla.
Det är något med hans härliga leende.
Det riktigt lyser i hela ansiktet, som om en del av honom fortfarande går runt och tänker: Hur i hela friden hamnade jag i den här situationen?
Han har väldigt lätt till skratt. Och vi är ganska busiga med varandra. Jag är definitivt inte rädd för att peta lite på saker jag tycker är smått galna, och ganska ofta får jag höra:
”Jag hör vad du säger.”
Jag vet precis vad det betyder.
Du har nog rätt, men jag tänker göra så här ändå.
Och det är helt okej.
Faktiskt är det ganska charmigt.
Det finns något väldigt attraktivt i en man som kan ta emot en pik, skratta åt sig själv och sedan göra precis som han tänkt ändå.
Precis innan vi hinner försvinna helt in i varandra kommer han plötsligt på maten.
”Jag tänkte på maten… ska jag börja med den? Den klarar sig själv medan vi håller på.”
Jag börjar skratta.
”Om du går och gör det nu måste du ju avbryta. Du måste resa dig, gå ut i köket, fixa allt, och sedan komma tillbaka hit.” Säger jag medans jag för honom in i mig.
Han skrattar åt mig och jag åt honom.
Det är så typiskt oss.
Till och med mitt i all den där laddningen kan vi börja diskutera middag som om det vore det mest naturliga i världen.
En stund senare ligger vi utspridda i sängen, båda lite mosiga och fnittriga, och han inser att maten faktiskt inte kommer laga sig själv.
Så han försvinner ut i köket.
Jag blir kvar.
Naken i hans säng, fortfarande varm i kroppen, och låter handen långsamt vandra över huden medan jag väntar.
När han kommer tillbaka stannar han upp.
Bara tittar på mig.
Huvudet lite på sned.
Det där leendet igen.
Sedan kommer han närmare och låter handen vila mot mitt lår. Hans fingrar möter mina och tar över rörelsen med en självklarhet som får mig att le.
Och plötsligt är vi tillbaka i vår egen lilla bubbla.
Resten behöver egentligen inte så mycket förklaring.
Han vet vad han gör.
Jag vet vad han gör.
Och ibland är det klokast att inte försöka förbättra något som redan fungerar alldeles utmärkt.
Efteråt ligger vi där ett tag, helt slut och sådär härligt mosiga som man bara blir när kroppen fått precis vad den behövde.
Sedan går jag och tvättar av mig medan han återvänder till köket.
Och det är först då jag börjar tänka på det.
Maten.
Han hade faktiskt bestämt sig för att laga mat.
Det förvånade mig lite.
Han har nästan alltid föreslagit att vi går ut och äter. Samtidigt har han berättat att han egentligen brukar laga ganska mycket mat själv.
Men det som verkligen får mig att stanna upp är något han sa för någon vecka sedan.
Han hade frågat vad jag var mest sugen på.
Och det han står och lagar nu är exakt det.
Jag går ut i köket.
Och där står han.
Naken.
Med en keps på huvudet.
Fnittrig, glad och på något märkligt sätt nästan stolt över det han håller på med.
Mitt i allt det vardagliga.
En man som precis har varit intim med mig, står nu och lagar mat som han dessutom kom ihåg att jag var sugen på.
Och jag inser att det här är precis det jag menar när jag tänker på vad som kan vara sexigt med en man i vardagen.
Det är inte de stora gesterna.
Det är inte någon perfekt planerad romantisk kväll.
Det är kepsen.
Det där förbannat härliga leendet.
Att han minns något jag sa för en vecka sedan.
Att han står där och ser genuint nöjd ut med sig själv.
Att han kan vara naken och fullständigt avväpnande sexig ena sekunden, och sedan stå och fundera över en kastrull som om det vore dagens viktigaste uppgift.
Och kanske framför allt:
Att han är så fullständigt närvarande i det han gör.
Jag står bara där och tittar på honom en stund.
Njuter av synen.
Och ja, jag tänker att jag skulle kunna hoppa på honom igen precis där i köket.
Men jag vet bättre än att störa en man mitt i en arbetsuppgift.
Så jag står kvar.
Och njuter lite till.
Vi åt i soffan och tittade på de sista avsnitten av serien vi börjat kolla på tillsammans.
Det är något med hans skratt som väcker en värme inom mig.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Kanske är det bara känslan av att ligga nära någon i en soffa och känna deras värme genom kroppen. Att klia någon lite på armen, känna hur kroppen bredvid sakta blir lugnare och lugnare.
Det finns något väldigt intimt i det.
Inte intensivt.
Bara nära.
När det är dags att sova går han till sängen lite före mig. När jag kommer tillbaka efter att ha borstat tänderna ligger han där med telefonen mot örat och pratar med sin son.
Jag stannar upp en liten stund.
Det är något fint i att höra honom prata med honom. Det varma, omtänksamma sättet. Ansvarstagandet som bara finns där, utan att han behöver visa upp det.
Samtalet tar slut och jag kryper ner bredvid honom, lägger huvudet mot hans arm och känner hur han drar mig lite närmare.
Vi småpratar.
Lite om dagen.
Lite om morgondagen.
Lite bus förstås.
Det är ganska typiskt oss.
Och någonstans där börjar händerna vandra.
Mina små tassar, som han så glatt kallar dem.
De har vid det här laget lärt sig honom ganska väl. Vad som får honom att reagera. När jag ska retas lite. När jag ska stanna kvar. Och kanske framför allt när jag ska sakta ner.
För ibland är det nästan sexigare att inte fortsätta.
Att låta en beröring stanna precis där den är.
Att känna hur båda väntar lite.
Munnen får förstås också vara med. Jag har nog en liten oral fixering, trots allt.
Jag tycker om hans reaktioner.
Ljuden han gör.
Sättet han förändras när han blir upphetsad.
Och den där känslan av att vi båda vet exakt vart det här är på väg, men ändå låter det ta sin tid.
Resten av kvällen blir varm, nära och precis lagom intensiv.
När vi till slut ligger bredvid varandra igen känns det i hela kroppen.
Vi ligger på rygg, helt slut, åt varsitt håll i sängen och med huvudena nästan nere vid fotändan.
Han börjar skratta.
”Du kommer ta kål på mig.”
Jag skrattar tillbaka.
”Jag? Nej. Du kommer ta kål på mig.”
Och där ligger vi.
Två ganska mosiga människor som nyss var någon helt annanstans, men som nu bara ligger och skrattar åt eländet.
Och kanske är det just det som är grejen med honom.
Dagen har egentligen inte varit särskilt märkvärdig.
Jag har varit på en dejt med en annan man.
Jag har kommit hit.
Vi har ätit middag i soffan och tittat på en serie.
Han har pratat med sin son.
Vi har retats, skrattat, varit nära och somnat tillsammans.
Inget storslaget.
Inga fyrverkerier.
Och ändå finner jag honom vardagligt sexig.
Typ jämt.
Det finns något i sättet han kommunicerar på. I hans ansvarstagande sida. I hur lätt han har till skratt. I det där härliga leendet som får hela ansiktet att lysa.
Till och med de små sakerna som ibland irriterar mig lite.
Kanske till och med särskilt dem.
För det är inte en fantasibild av en man jag tycker är sexig.
Det är en riktig människa.
En man som säger ”jag hör vad du säger” och sedan gör precis som han tänkte ändå.
En man som kan vara naken i en säng ena stunden och stå med en keps på huvudet och laga mat nästa.
En man som kommer ihåg vad jag var sugen på för en vecka sedan.
En man som skrattar så hela ansiktet förändras.
Och ja.
Sexet är kanske lite vanilla för min smak.
Men på något sätt spelar det mindre roll än jag trodde.
För jag finner mig ändå tillbaka här.
I den här sängen.
I den här soffan.
I den här lägenheten.
I det här sällskapet.
Pratandes med den här förbannat sexiga mannen.
Och kanske är det just det som gör honom så farlig.
Han behöver inte ens försöka vara sexig.
Han bara är det.