Morgonen hade börjat jobbigt. Lusten var ovanligt hög för en random fredag morgon. Flera timmar av att röra vid mig själv och fyra fulla orgasmer senare så känner jag mig fortfarande rastlös. Något saknas.
Redan kvällen innan hade jag varit rastlös och swipat på Tinder.
Jag brukar matcha med män som är äldre än mig.
Det har aldrig varit något konstigt för mig. Tvärtom.
Men det var något med honom.
Okej… han var förbannat het.
Det tänkte jag innan jag ens hann läsa klart hans profil.
Men det var inte bara det. Hans bilder kändes avslappnade. Han försökte inte spela någon han inte var. Inga överdrivna poser, inget skryt. Bara ett lugn. Ett självförtroende som inte behöver bevisa något.
Det gjorde mig nyfiken.
Riktigt nyfiken.
Så när vi matchade hoppades jag nästan lite på att han skulle skriva först.
Och det gjorde han.
Till en början var det precis som vanligt. Lite småprat. Vad vi gjorde om dagarna, vad vi gillade, några dåliga skämt.
Men ganska snabbt märkte jag att det var ovanligt enkelt att prata med honom.
Jag behövde inte tänka efter.
Orden bara kom.
Jag fick påminna mig själv om att ta det lite lugnt.
Det här var ju bara en matchning.
…eller?
Sedan tog han upp en rad från min profil.
”Du skriver att du är väldigt nyfiken… nyfiken på vad?”
Jag log direkt.
Jag hade kunnat svara.
Istället skrev jag:
” Jag är nyfiken på vad du är nyfiken på?”
Jag kunde nästan se framför mig hur han stannade upp.
Det där lilla ögonblicket när någon inser att bollen plötsligt ligger hos dem.
Jag älskade sådana stunder.
Inte för att spela spel.
Mer för att se hur människor reagerade när de blev lite tagna på sängen.
Det dröjde en stund innan svaret kom.
Han erkände att han faktiskt blev lite osäker. Att han inte ville skrämma bort mig.
Jag log för mig själv.
Det var oväntat.
De flesta försöker imponera.
Han vågade istället vara ärlig.
”Man måste våga för att vinna.” skrev jag.
Sedan lade jag ifrån mig telefonen.
I ungefär tjugo sekunder.
Sedan tog jag upp den igen.
Jag var alldeles för nyfiken för att låta bli.
När hans svar kom läste jag det långsamt. Han öppnade upp sig mer än jag hade väntat mig. Inte allt, men tillräckligt för att jag skulle förstå att det fanns ett djup bakom den där självsäkra fasaden.
Det gjorde honom om möjligt ännu hetare.
Jag märkte hur mina egna svar blev mer lekfulla.
Lite mer retsamma.
Jag försökte hålla tillbaka lite.
Försökte verkligen.
Det gick… sådär.
Vi hittade snabbt ett tempo där det kändes som att vi båda visste exakt vad den andra menade, även när vi inte skrev det rakt ut.
Sedan kom frågan.
”Ett glas vin på min balkong?”
Jag stirrade på skärmen.
Mitt första infall var att skriva:
”Ja. När?”
Mitt andra var att faktiskt tänka efter.
Krey.
Använd huvudet.
Du känner inte den här mannen.
Så jag skrev:
”Det är lockande… men inte särskilt smart av mig.”
För det var sant.
Jag ville.
Förmodligen lite mer än vad som var rimligt.
Och det gjorde mig nästan irriterad.
Så istället gjorde jag det enda vettiga.
Jag kollade upp honom.
Inte för att jag misstrodde honom.
Utan för att jag ville kunna slappna av om jag faktiskt skulle säga ja.
Ju mer jag hittade…
…desto lugnare blev jag.
När han sedan skickade sitt nummer och föreslog att vi skulle prata i telefon log jag för mig själv.
Smart.
Jag ringde direkt.
Med dolt nummer förstås.
Lite mystik får man väl ändå behålla.
Jag hade tänkt att vi kanske skulle prata i tio minuter.
Bara höra hur han lät.
Om rösten matchade personen jag byggt upp i huvudet.
Den gjorde den.
Den var lugn. Mörk. Lite raspig när han skrattade.
Och jag var körd.
Vi pratade om allt möjligt. Om platser vi båda varit på, människor vi tydligen hade gemensamt, resor, musik och alla de där små omvägarna ett samtal tar när ingen av personerna egentligen vill lägga på.
Han fick mig att skratta flera gånger.
Sådär okontrollerat.
Jag försökte hålla mig lite samlad.
Det gick inte särskilt bra.
Varje gång jag tänkte ”nu ska jag avsluta samtalet” kom han med en ny fråga. Eller så gjorde jag det.
Och helt plötsligt hade det gått över en och en halv timme.
Hur ens?
När vi till slut började prata om att faktiskt ses märkte jag att jag redan hade bestämt mig.
Jag försökte låta lite mer sansad än jag kände mig.
”Jag kan ikväll.”
Så fort jag skickat det tittade jag på meddelandet igen.
Krey…
Lite svårflörtad kan du väl åtminstone försöka vara?
Men det var redan för sent.
“Vilken tid passar dig bäst?”
”18?”
”Okej.”
Jag stirrade på skärmen ett ögonblick innan ett leende smög sig fram.
Vad höll jag egentligen på med?
Jag kände honom knappt.
En dusch.
Jag bytte kläder.
Två gånger.
Nej… tre.
Inte för att imponera.
Intalade jag mig själv.
Jag ville bara känna mig bekväm.
När jag var klar stod jag framför spegeln en stund.
”Du ska bara ta ett glas vin eller?.”
Det lät betydligt mer övertygande i huvudet än när jag sa det högt.
På vägen dit hann jag ändra mig flera gånger.
Det här var en dålig idé.
Nej, det här kunde bli riktigt kul.
Nej, dålig idé.
Kul.
Dålig.
Kul.
När jag kom fram skickade jag ett meddelande.
”Tror jag är nära.”
Han svarade nästan direkt med de sista instruktionerna.
Jag log.
Han verkade nästan lika nervös som jag.
Det gjorde mig märkligt lugn.
Porttelefonen surrade.
Jag tog ett djupt andetag och började gå uppför trapporna.
Ju närmare jag kom, desto mer kände jag hjärtat slå.
När dörren öppnades stod han redan där.
Och…
Jaha.
Det där hjälpte ju inte alls.
Han var minst lika snygg i verkligheten.
Kanske snyggare.
Jag log innan jag ens hann tänka.
”Jag hittade.”
Han skrattade.
”Tur det.”
Det var något med sättet han log på som gjorde att all nervositet rann av mig.
Vi kramades.
Inte länge.
Men tillräckligt länge för att jag skulle känna att det här faktiskt kändes rätt.
När vi satte oss på balkongen slog det mig hur märkligt naturligt allting var.
Det fanns inget stelt ”lära känna varandra”-snack.
Vi bara…
…fortsatte där telefonsamtalet hade slutat.
Jag märkte att jag tittade på honom oftare än jag borde.
Och varje gång våra blickar möttes fick jag tvinga mig själv att titta bort.
Jag ville inte göra det för uppenbart.
Fast jag misstänkte att jag redan hade misslyckats.
Han hade nog sett mig le lite för många gånger.
Och sanningen var att jag inte ens försökte dölja det längre.
Det farliga var inte att han var attraktiv.
Det hade jag redan vetat.
Det farliga var hur lätt det var att glömma bort att jag faktiskt hade tänkt vara försiktig.
Jag hade gått dit med en plan.
Ett glas vin. Ett trevligt samtal. Känna av personen bakom profilen.
Men ganska snabbt märkte jag att min egen plan började falla isär.
För han var precis lika lätt att prata med i verkligheten som han hade varit i telefon.
Kanske ännu mer.
Det var något med honom som gjorde att jag ville veta mer. Inte bara de vanliga frågorna som man ställer på en första träff, utan de där små detaljerna som egentligen inte borde spela någon roll.
Vad får honom att skratta när ingen ser?
Vad tänker han på när han är ensam?
Vilka små saker gör honom lycklig?
Jag märkte att jag frågade mer än jag hade tänkt.
Och jag märkte att jag log mer än jag borde.
Ibland kom jag på mig själv med att bara titta på honom när han pratade.
Inte för att jag försökte.
Det bara hände.
Och varje gång våra blickar möttes fick jag den där lilla känslan av att jag blivit påkommen.
Han verkade se mer än jag sa.
Det var både irriterande och lite charmigt.
När han kysste mig blev jag först överraskad.
Inte för att jag inte ville.
Utan för att det kändes så självklart.
Som om vi båda hade gått runt hela kvällen och väntat på samma lilla ögonblick utan att säga det högt.
Jag log när vi drog oss ifrån varandra.
Det var svårt att inte göra det.
För jag hade försökt hålla en liten distans.
Försökte påminna mig själv om att inte dras med för snabbt.
Men han gjorde det svårt.
Inte genom att pressa.
Inte genom att försöka imponera.
Utan genom att faktiskt vara närvarande.
Det var nog det som överraskade mig mest.
Att det inte bara handlade om attraktionen.
Den fanns där, absolut.
Men det fanns också något annat.
En trygghet.
En lekfullhet.
Den där känslan av att kunna vara lite retfull, lite busig, utan att behöva tänka på varje steg.
När han frågade hur jag kände och om vi skulle känna lite på varandra log jag.
Inte för att jag inte visste svaret.
Utan för att jag tyckte om att han frågade.
Att han lämnade valet hos mig.
Det sa mer om honom än han nog förstod.
”Ja, absolut”, svarade jag.
Och jag menade det.
När han sa att jag bestämde vad som hände här idag kunde jag inte låta bli att le.
”Jaså?” sa jag med ett litet skratt. ”Är det jag som bestämmer?”
Det fanns något väldigt roligt i det.
För jag visste redan att jag hade mer kontroll än han trodde.
Men samtidigt…
så var jag ganska säker på att jag själv hade tappat lite kontroll över hur mycket jag faktiskt tyckte om den här kvällen.
Och det var kanske det mest oväntade av allt.
Jag leder honom till hans sovrum. Börjar kyssa honom mer, djupare, och väldigt passionerat. Mina fingrar vill klättra lite över hela honom från topp till tå. Jag tar av min överdelen av klänningen. Släpper brösten fria. Han dras till dem direkt. Kyssarna blir hetare och börjar leta sig vidare från munnen till kinden , nacken och sen känner jag hans tänder super försiktigt nafsande.
Det gör mig smått galen och jag njuter verkligen av hur busigt det hela känns.
Jag vill att han fortsätter men jag vill också få känna efter hur vårt hångel påverkar honom helt fysiskt. På sättet han kysser min hals vill jag att han ska fortsätta så jag vänder mig och klär av honom bakom min rygg. Jag känner efter och wow. Jag måste vända mig och kolla på vad det är jag känner.
“Duger detta till fröken?”
“Ja?”
Jag blev nervös över vad det är jag har i min hand.. Jag vill inte avsluta.. Jag är så upphetsad och jag vet något han inte vet än.. Att detta kan bli något väldigt snabbt eller nästan omöjligt..
Men jag ska i alla fall ha möjligheten att känna hur han känns innan jag ger upp.
“Lägg dig ner” säger jag lite bestämt.
Vissa ger bra övning och andra är anledningen till att öva. Detta tillfälle är just en sådan anledning. Nu är det dags för mig att visa vad det är jag kan och går i gång så in i helvete på. Jag vill höra honom och se honom bli lite smått överrumplad. Jag lyckas helt utmärkt.
“Jag vill rida den här” säger jag och tar ett extra hårt tag.
“Först måste jag få veta hur du smakar” säger han och lite små glatt hoppar ner i ändan av sängen och shestikulerar för mig att lägga mig på rygg.
Han är inte försiktigt utan går direkt in med ansikten och äter mig rätt hett och slarvigt. Han gör ett lågt ljud av njutning och det tar inte många sekunder innan jag känner att kroppen spänner runt honom.
Det är inte så här jag vill komma. Men fortsätter han så kommer jag definitivt att komma snart. Så riktigt försiktigt utan att bryta stämningen frågar jag “ Får jag rida nu ?”
“Okej”
I den här ställningen kan jag öppna höften väl och tror att det kommer bli lättast för att försöka få in den på ett effektivt sätt. Det tar lite tid, men jag lyckas. Sakta sätta mig och märker att han inte riktigt var förberedd.
Efter ett tag ber han att jag saktar ner. Vi byter ställning, skrattar, pratar och myser. Men det är svårt för mina fingrar att hålla sig i styr.
I doggy bli allt så väldigt intensivt. Jag känner hur otroligt nära jag är och tillslut så släpper det ut i hela kroppen. Allt blir varmt och som en våg av nerver rusar genom hela kroppen. Han håller ut och tillslut känner jag hur var som redan var en tajt situation blir fyllt ännu mer. Vi båda små skrattar och landar i sängen.